Juni 2025 - Nyhetsbrev

Välkommen!

Efter en periods tystnad kan jag med glädje dela detta.

Detta nyhetsbrev bjuder på

Det har alltid bekymmrat mig att tiden går och jag har svårt att uppvisa konkreta framsteg. Det beror på att jag har arbetat med så grundläggande saker att det är svårt för att presentera på ett begripligt sätt. Jag har i engagerat mig med dessa saker dagligen, med undantag för endel andra rekreationella aktiviteter, viktiga åtaganden och små-projekt.

Jag är glad att slutligen kunna börja presentera konkreta framsteg.

Jag skriver stundom om hälsa, eftersom hälsa är en avgörande del för att ens kunna fokusera på ett projet som detta. Det är lika viktigt att utveckla kunskap och rutiner för hälsa. Därför skriver jag också om min senaste eskapad vad gäller kost---ketogen kosthållning. Jag vågar tro att det är den mest effektiva kosthållningen för mig, som slutligen avslutar all form av sökande efter den "perfekta kosthållningen". Medan jag antagligen kommer bli en ketogen fundamentalist så lämnar jag dörren öppen för att det kan finnas andra kosthållningar som fungerar bättre för andra människor. Jag är inte ute efter att predika, utan att dela med mig av mina erfarenheter. Vad jag vill inspirera är att ta initiativ till att söka det som är av kvalitet, och som talar för sig själv via konkreta resultat. Om du vill ha kvalitet, så ska du börja med att vara kvalitet. Belöning följer diciplin i principer.

"Discipline Equals Freedom" - Jocko Willink

Jag har inte läst Jockos bok, och vet inte mycket om honnom, men dessa tre ord ("diciplin ger frihet"), förefaller mig vara en tidlös sanning som enkelt kan verifieras. Passivitet är en stor fiende, som gärna gör dig sälskap i soffan, och som sympatiserar med dina livsval snarare än att kritisera dem.

Ontologi

Eftersom jag vill göra detta projektet bra, så finns ett ökat behov av att utveckla, implementera och bevara principer för struktur. Jag märker att mina tidigare erfarenheter är knapphändiga och att jag behöver utmana mina tidigare synsätt. Därför har jag lagt tid på att lära mig ontologi med avsikt att strukturera informations-system. Via ontologiskt tänkande är det möjligt att utveckla abstrakta principer, som sedan, när de efterföljs, skapar högre strukturell integritet i ett system. Det handlar dock inte om någon särskild uppsättning principer, utan snarare en mental uthållighet att ihärdigt förädla det kategorier, samband och strukturer, samt en intuition och känsla för vad som utgör "ontologisk excellens". Exempelvis finns typiska fällor som "meta för metas skull", där en abstrakt svar maskerar brister i den konkreta lösningen.

Exempel via Derrida

Låt mig ge ett exemple för att illustrera föregående: Jacques Derridas deconstruktionism, vilar, enligt mig, på en dold meta-princip---en högre princip. Derrida definierar först ett system---deconstructionism---som ett system som kan plocka isär alla system---därav kritiserar han allt---men märkligt nog använder han inte sitt system för att plocka isär sig själv. Genom att undvika att kritisera sig sitt eget system på samma grunder, antyder Derrida en outtalad meta-princip---en sorts högre ordning---om att hans eget system är skonat och immun mot de lagar som systemet postulerar och använder för att angripa andras system. Varför hans system skulle vara immun mot det finns det ingen tydlig förklarning för, men Derrida antyder, genom att undvika att kritisera sig själv på samma villkor, att det finns en bortomliggande meta-princip som skonar enbart hans system. Medan Derrida visar viss medvetenhet om problemet, kan jag utöka kritiken i Fotnot 1 nedan.

Att jag är förmögen att formulera ovanstående kritik gentemot någon som har betydligt mycket mer erfarenhet av filosofi än mig, är en följd av mitt ontologiska tänkande (samt mitt intresse för abstrakt problemlösning). Det handlar om att följa känslan av att något inte rikgit stämmer, samt ihärdigt analysera en företeelse för att se brister i kontrasten mellan vad den påstår sig göra och vad som faktiskt sker i verkligheten. Det handlar om att spåra ontologisk falskhet. En sådan klarsynthet är nyckeln till att bygga bra system, oavsett vad för system det är. Jag har lyckats träna upp denna förmågan. Ett exempel på en ontologisk falskhet är ett någon slumpmässig persons ovana att ha oordning i sin tillvaro. Påståendet är att "jag vet var jag har mina saker". Det är en falskhet, eftersom statistiskt sett kommer personen misslyckas att lokalisera föremål under press och varierande förhållanden. Företeelsen i detta fall påstår sig ha ordning, men verkligheten påvisar motsatsen. Det handlar om att avslöja interna motsägelser i system. Att påstå att "min oordning är en ordning som fungerar för mig" är att ge uttryck för en ontologisk slöhet---uttrycket saknar precission. För att uppnå högre skärpa måste tankarna arbeta för att precissera exakt vad som gäller: "min oordning fungerar i vardagliga sammanhang, men inte under press, etc...". Denna typ skärpa och precission, tillsammans med att identifiera ontologisk falskhet, är just de färdighter som ger framgång i att bygga bra system - och det är precis vad som är avsikten här (snarare än att "ta dagen som den kommer"... istället: "forma dagen så som du vill ha den").

Hur jag övade upp min ontologiska förmåga

För att öva ontologiskt tänkande har jag skapat F3C som är ett enkelt format för att lagra data. F3C utvecklades i samspel med en rigoriös ontologisk analysprocess, just med syfte att lära mig nya tankesätt. För det ändamålet utvecklade jag SoCM. Jag använde AI för att kontinueligt kritisera mina tankegångar, vilket tvingade mig till en högre standard. Det tog ca 2 månader av nästan dagligt engagemang. Utöver det var jag tvungen att utveckla verktyg för att kunna navigera och hantera den ontologiska dokument-strukturen som växte fram, eftersom det ständigt utmanade arbetsminnet.

Det kan låta som onödigt att lägga 2 månader på ontologi, när "det är väl bara att sätta igång" med det huvdsakliga projektet, som är Matkalkyl. Men nej. Jag har tillräckligt med erfarenhet för att veta att gladlynta initiativ med enbart självgod framförhållning, snarare än kritisk framförhållning, leder till oönskad komplexitet, på grund av okontrollerade effekter som växer fram i takt med att komplexiteten ökar.

Faktum är att jag hade redan hade skapat en fungerande verison (innan jag bytte från Windows till Linux), men jag var absolut inte nöjd med den. Vad jag saknade var känslan av perfektion vad gäller systemets struktur. Jag strävar efter en känsla av perfektion i de system jag bygger, och jag har varit tvungen att bekänna att mina tidigare försök att ta matkalkyl.dev till nästa nivå inte ger mig den känslan. För att nå den känslan av perfektion måste jag lära mig tänka mer strukturerat kring system med en stor mängd komponenter och dess sambamd. Hur jag skulle lära mig det var ett mysterium fram tills att jag började arbeta med ontologi ska principer. Jag använde AI för att kritisera mina tankegångar vilket tvingade mig att ständigt utveckla mina tankebanor utanför.

Som beskrives längre ner, utvecklade jag F3C som övnings-projekt för att lära mig ontologi, och i samband med det utvecklade jag SOCM. Dessa två projekt tog 2 månader, och var en intensiv period av att använda AI för att kritisera mina tankar och resonemang, varav jag tvingades omarbeta mitt koncept otaliga gånger. Via detta har jag lyckats få en mycket djupare förståelse för kategorisering och strukturering av relationer mellan kategorier, vilket är viktigt för att kunna bygga bra system där både funktion och information ska organiseras och uppnå en "fitness" i relation till ett mål.

Det är viktigt att betona att strävan efter perfektion är både realistisk och gångbar. Jag sytar på att antingen fungerar ett system eller så fungerar det inte. När ett system fungerar som det ska, då är det perfekt. När jag känner att jag saknar känslan av perfektion, betyder det att min intuition säger att jag inte har fullständig insikt i hur systemets struktur klarar av att överleva i verkligheten, och att jag tvärt om ser indikationer på att systemet har brister, även om jag för stunden möjligtvis inte kan sätta fingret på exakt vad bristerna består i.

Github och del-projekt

GitHub är en platform för programmerare där för lagring och hatering av olika projekt. Jag har lärt mig, och börjat använda GitHub. GitHub är standard och egentligen rent av nödvändigt för att kunna bygga större projekt utan huvudverk.

GitHub-kontot för matkalkyl finns här: Matkalkyl GitHub. Det är antagligen inte begripligt för de flesta, men det är ändå något att btrakta.

Det är inte bara matkalkyl i sig själv jag avser att utveckla, men jag har varit tvungen att utveckla en hel del andra verktyg som jag behöver för att ens kunna börja utveckla matkalkyl. När jag bytte från Windows till Linux bestämde jag mig för att "gå hela vägen", utan att vända tillbaka. Det betyder att jag valde ett personligt dator-system som är känt för att ha hög tröskel, men som ger stor belöning i form av utmärkta färdigheter och kunskap. Tack vare hjälp från AI har jag lyckats åstadkomma på 2 år vad som ananrs hade tagit kanske 5-10 år, vad gäller lärdom och framsteg.

Exempelvis har jag utvecklat en egen projekt-hanterare för Neovim, som heter PhxM. Det gör att jag med enkelhet kan strukturera och navigera stora projekt i Linux miljö. Namnet PhxM kommer från "Phoenix Manager", eftersom mitt första försök, som hette ProMan, gick åt skogen, och jag fick en stor mängd merjobb. Jag upplevde känsla av hopplöshet, men likt Fenix fågeln så återuppstod jag ur askan.

PhxM består av ett flertal andra plugin, och här är hela listan under local:

[I] f (0) [mtkld:nvim:master] /home/f/dev/central/nvim> tree plugins/specs/
plugins/specs/
└── lua
    ├── local
    │   ├── bubblecol.lua
    │   ├── color-theme.lua
    │   ├── ctxterm.lua
    │   ├── devenv.lua
    │   ├── dynkey.lua
    │   ├── f3c-syntax-hl.lua
    │   ├── fixedspace.lua
    │   ├── funview.lua
    │   ├── gitwatch.lua
    │   ├── greatinit.lua
    │   ├── keypoint.lua
    │   ├── mdtoc.lua
    │   ├── nntmwrite.lua
    │   ├── permtermbuf.lua
    │   ├── permtermbuf.lua-bk1-nnn-version
    │   └── phxm.lua
    └── remote
        ├── conform.lua
        ├── flash.lua
        ├── github-copilot.lua
        ├── lazydev.lua
        ├── nvim-cmp.lua
        ├── nvim-lspconfig.lua
        ├── telescope.lua
        ├── textobjects.lua
        ├── todo-comments.nvim.lua
        ├── treesitter.lua
        └── tsplayground.lua

På bilden, under local, är alla de plugins jag själv skapat, och remote är sådana från andra personer. Dessa utgör vad man kallar för en "utvecklings-miljö"---dvs alla de verkyyg som behövs för att kunna utveckla program-kod under rådande omständighter. AI har såklart hjälpt att skriva rutinmässig kod, men projektet sträcker sig långt över vad som kan åstadkommas med enbart AI. Det har fortfarande krävt samma klassiska programmerings-kunskaper som alltid.

Ytterligare projekt

Här är två andra projekt, varav det första, cred, är centralt för Matkalkyl.

Cred

Ett annat nämnvärt projekt som jag arbetat med är cred. Det är mitt system för att lagra behörighetsuppgifter, exempelvis för backup-server. Det kommer användas som del i att återställa system om nödvändigt. cred lagrar behörigheter och logik för att initiera de processer som önskas, varav cred skickar behörigheterna till den önskade processen. På detta vis har jag ett centralt ställe för att lagra behörigheter, och den behörighetsfilen är krypterad och kan laddas upp på moln.

Detta har jag gjort mestadels själv med hjälp av AI för att överkomma specialfall i Bash-syntax samt för att förstå de många märkliga saker i Bash.

F3C

Fine Format For Configuration, är ett format för att lagra data, och är det projekt jag övade på för att lära mig ontologi med relevans för att strukturera system (se rubriken "Ontologi" ovan).

SOCM

Structure of Conceptual Models är den ontologiska modell jag utvecklade för att sedan göra en ontologisk modell av F3C (se ovan).

NVPBase

Neovim Plugin Base är en strukturerad utvecklingsmiljö för att bygga och använda plugins i Neovim, samt för att kunna replikera. Projektet är litet, men visar på ett bra sätt att organisera Neovim-miljön (det är förhoppning).

Keto

I korthet: Jag har ändrat till ketogen kost. Detta ökar drastiskt min förmåga att fokusera. Resultatet såhär långt talar för sig själv. Jag lyckas fokusera på detta projekt obehindrat, och då talar jag om ett nästintill konstant järnfokus, där jag med enkelhet tar mig över svåra uppgifter som jag tidigare bävade inför och skjöt framför mig. För hade jag svårt att hålla fokus efter en arbetsdag---jag somnade ofta framför datorn. Numera känner jag mig lätt och ledig, fokuserad och skarp, och har lätt för att fokusera på det som är i min närhet istället för att sväva ut i tankar, passiv underhållning, och onödigt tidsfördriv. Kolhydrater känns som världshistorens största bluff. En hel livstid med galna nivåer av insulin-spikar på grund av höga mängder kolhydrater. Matkoma efter måltid och blodsockerfall efter 4 timmar utan mat. Det är bara den moderna människan som är en kulmination av svaghet och sjukdom genom att motsätta sig allt som evolutionen byggt för oss. Människokroppen är byggd för att klara av att jaga under långa perioder utan mat och så levde vi innan jordbrukssamhället.

Jag ska dock vara försiktig med att anta att detta fungerar fullt ut. Jag är på dag 38 av fulldtändig omställning till ketogen kost... Alltså "Keto"-diet. Jag håller med om rådet att inte dra förhastade slutastser, men det ser lovande ut. Det finns dock en viktig aspekt som troligtvis skiljer min kosthållning från Keto generellt sett. Mitt specifika förhållningssätt är att jag gör ett kliv åt sidan från modern mat-kultur, och försöker efterlikna den livsstil som våra förfäder hade. Jag syftar på tiden innan jordbrukssamhället, på den tid innan 10 000 år sedan, då vi levde som jägare och samlare. Det betyder att jag inte bara äter kotegen kost---minimalt med kolhydrater---men att jag också äter på oregelbundna tider, eftersom det är så våra förfäder levde under 290 000 år, och att kroppen troligtvis är byggd för metabol flexibilitet, där perioder av fest varvas med perioder av fasta. Det är inte bara en kosthållning, utan en livsstil som jag försöker efterlikna.

Nedanför kan ses hur min kost såg ut tidigare; alltså innan Keto. Detta är statestik över de produkter jag köpt under perioden 25 Juli till 25 Augusti 2024:

Statestik på oftast köpta produkter

Notera att statestiken ovanför visar antalet gånger en typ av produkt har köpts, inte antalet enheter. Exempelvis har jag köpt filmjölk 14 gånger, men under de gångerna kan jag ha köpt 2-4 paket. Därför är det totala antalet paket i genomsnitt 24 stycken.

Ketogen kosthållning efter är en ganska tuff diet att ställa om till, och att sedan hålla sig till, eftersom:

Jag använder ChatGPT 4o som vägledning (men såklart måste man förhålla sig kritisk, men jag finner den oerhört bra). Ska du göra en sak som detta måste du ha mycket bra koll på din hälsa och vara mycket lyhörd och engagerad för att läsa på. Keto är en kraftfull omställning som förändrar kroppen på cellnivå, då kroppen lär sig att ställa om till att bränna fett istället för kolhydrater. Keto är inte heller en tillfällig diet för att bli av med fett. Tanken, enligt min stil, är att stanna kvar i detta tillstånd, därför att det är det förhistoriska tillståndet som människan är byggd för. Gör det som kroppen vill, inte det som är trendigt. Bara den aspekten, nämligen att "jag" faktiskt inte vet bättre än min egen kropp, är en stor omställning. Denna form av keto handlar om att bygga upp relationen till kroppen och att leva med dess signaler som utgångspuntt, snarare än att leva efter normer och trender som är skapade av andra människor och kultur.

Jag provade LCHF för länge sedan, och det fungerade inte för mig. Framgångsfaktorn för mig idag, såhär långt, är att efterlikna förhistorisk livsstil och kosthållning. Ät inte på rutin, utan låt kroppen berätta när den är hungrig. Keto är inte bara en annan kosthållning, utan ett radikalt skifte i livsstil där många av samtidens normer och vanor förkastas, och där dopaminsystemet frigörs från högstimulerande och blodsocker-provocerande mat, och plötsligt omprogrammeras till att finna belöning i sunda aktiviteter snarare än emotionellt ätande. Aldrig någonsin såg jag mig själv som en emotionell ätare. Jag var tvärt om glad över att jag inte åt mycket högstimulerande mat (se diagrammet ovan). När jag skiftade till Keto insåg jag dock att mina tidigare matvanor var min form av nöjesätande.

Fotnoter

Fotnot 1

Även om Derrida försöker motivera sitt system, måste han kämpa mot paradoxer som att: om hans system kan plocka isär sig själv skulle den ej kunna uppstå från början. Den kollapsar under sin egen logik. Därtill tycks Derrida förskjuta sina principer till en metanivå för att därigenom ge sken av att kritisera sig själv, och därmed påstå att hans system framgångsrikt dekonstruerar sig själv. Men efter en sådan dekonstruktion återstår just de principerna på metanivån som genomförde dekonstruktionen på den lägre nivån, och de måste i sin tur dekonstrueras av något på en ännu högre nivå, varav principerna förskjuts igen, och igen, i all oändlighet. Hans dekonstruktion ger bara sken av att dekonstruera sig själv, men flyr hela tiden in i en ny meta-nivå. När Derrida, å andra sidan, kritiserar andra system via dekonstruktionism, då plockar han isär dem och det är slutet för dem. Det finns inga principer kvar av systemet, allt som återstår är Derridas principer om att allt kan dekonstrueras, men... som vi såg... om Derrida försöker kritisera sitt eget system på samma grunder, då kommer hans system att finnas kvar som den sanning som genomförde själva dekonstruktionen. Den sanningen, till skillnad från alla andra sanningar Derrida gladeligen dekonstruerar, kan aldrig dekonstrueras. Derrida påstår en sak, men hans system gör något annat. Derridas system påstår sig kunna plocka isär sig själv, men ger bara sken av det, och gömmer sig istället på nästa meta-nivå.

Mvh, Fredrik

Tillbaka till framsidan